.. Fan alltså
Jag tycker inte alls förhållandet tillsammans med min mamma. Den känns bara tung och jobbig, inte precis som andras förhållanden till sina, eller hur ? Jag önskar att jag kunde berätta det mesta för henne och inte kunna dölja lögner. Jag önskar att jag fortfarande kunde spendera tid ensam med henne, men det kan jag inte nu. Inte nu när hon och hennes nya har flyttat ihop. Det stör mig fortfarande. Jag kan inte släppa det. Jag vill inte bo i samma hus som honom och hans dotter. Jag menar inte att de inte är trevliga. Men jag vill inte leva som en vanlig, svensk familj med mamma, pappa, barn. Jag vill endast leva med mamma och min bror när jag kommer över till henne. Jag förstår henne att hon inte vill leva ensam, men de kunde åtminstonde bo kvar där de bodde istället för att flytta ihop efter 1½ månad - 2 månader. Alltså.. jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag vill ha sagt längre. Mina tårar gör mig okoncentrerad, precis som jag är nu. Jag saknar henne. Min mamma, jag vill få hennes gamla jag tillbaka. Jag vill få känna hennes armar omkring mig och höra varje dag: "Jag älskar dig". Jag vill vakna upp i samma hus, bara med henne och min bror i huset utan hennes nya och hans dotter. Jag vill att hon ska göra frukost åt oss. Jag vill så mycket. Men jag antar att det kommer ta ett tag för hennes gamla jag ska komma tillbaka.
Jag ska komma över till henne på höstlovet. Från måndag - fredag ska jag vara hos henne. Men jag antar att jag vill sova hos min äldre bror och hans flickvän. Från tisdag till onsdag, det skulle kännas bra. Så att jag kan slippa min osäkerhet bara för en dag. Sen får vi se hur jag gör. Men om jag inte orkar vara hos henne hela fem dagar kan jag åka hem när jag känner för det. Och jag tror att jag kommer vilja göra det.
Låten påminner mig om mamma, jag blir alldeless gråtfärdig
hej! jag kom in på din blogg genom bloggtrafik grejen och av någon anledning fick jag för mig att läsa just detta inlägg som kom att beröra mig väldigt mycket.
Vet du vad jag tycker, jag tycker det är viktigt att du pratar med din mamma, berättar för din mamma precis hur du känner, hur du skriver här, och om det blir svårt att prata med henne rakt ut så visa det här inlägget eler skriv ett brev till henne.
Jag och min mamma har aldrig haft bra kontakt, men det verkar som om du och din mamma har haft det, så se till att göra allt för att behålla den så. Försökt att vara lite öppensinnig mot din mammas kille, säg till din mamma att du gärna kan träffa honom men att du också vill ha ensam tid med henne. Han kanske kan försvinna ifårn huset i någon timma och gå ut och gå eller så kan du och din mamma gå på bio. tips bara!
kram på dig
